Linnea Hansen "Nea"

När jag vaknade i morse kändes det som om någon hade ställt tillbaka klockan ett år. Jag kunde höra hur hans pappa snarkade från rummet brevid precis som jag alltid brukade göra och grusvägen ner till bussen såg precis likadan ut som då. Jag älskar att vara i det där huset .. och jag älskar dej. Det kommer jag alltid att göra.
Trots detta ville jag inte mer än något annat än att springa där i från idag. Gömma mig under mitt täcket å gråta tills tårarna tog slut.
Det har varit en jobbig dag i dag. Jag undrar om mitt hjärta fortfarande finns kvar där nånstans långt inne.